Vandring dag 7
Natten i Widdersteinhutte var ingen höjdare. R hade ont i magen efter föregående dags linser och drog riktiga dräpare. Vi sov i samma rum med ca. 20 st. andra besökare. Vi kom upp ganska sent men kom till slut ner till den vanliga tråkfrukosten. Den här var om möjligt ännu tråkigare. Extremt torrt bröd. Det jag hade försökt tvätta kvällen innan hade inte torkat. Däremot fick jag återigen möta den coola och väldigt kaxiga tuppen som bodde på stället!
Vädret var lysande! Soligt och klart. Vårt mål är byn Warth i dalen och sen ska vi försöka att ta oss vidare in i Tyrolen. Vi bestämmer oss för att gå den lite längre sträckan, annars tar bara vandringen 1½ h ner till byn. Vi börjar gå *bild* och inser att den här sträckan inte är lika trafikerad som den andra. Det är småstenigt och stigen/leden är ganska smal. Vi fortsätter längst bergskammen och det är fantastiskt. R. mår inte bra - trolig vätskebrist efter svettig svosäcksnatt. Vi får vila en del.
Det är uuuuunderbart! Kanonväder! Solen skiner, ingen blåst och lite folk! Det var ju så här man trodde att det skulle vara...! Vi tar oss fram ganska långsamt och tillstlut kan vi börja vika av ner mot dalen. Vi tar lunchpaus vid en strid bäck och ett typ härbre och käkar Varma Koppen. Det är fantastiskt! Färgerna är klara, blommorna blommar, hummlor surrar och R lyckas se en hjort på en höjd - som raskt springer iväg.
Vi fortsätter neråt och måste klättra över ett elstängsel. R råkar nudda stängslet och helt plötsligt ligger han helt utslagen på marken! Inga svensk fes-el här inte. Tack och lov skadade han sig inte. Vi fortsätter ner till en cache som vi faktiskt hittar! Vi går vidare - uppåt igen. Helt plötsligt ser jag något som rör sig - ett murmeldjur. Vi står stilla ett tag och spanar på det på långt håll... Kul att se ett.
Vi går vidare sakta sluttande uppåt, uppåt - vi som trodde vi var på väg neråt... Något stämmer inte. Det visar sig att vi måste gå upp mellan två bergskammar för att nå stigen ner till Warth. Av en slump kollar vi på GPS:n och inser att vi står 3 m. från en till cache. Vi är i på Tysklands sydligaste punkt! Det börjar blåsa lite och vi börjar vara trötta. Mitt i allt inser vi att vi har kvar en BRUTAL stigning (över rullsten/rullgrus) för att gå över kammen och komma ner så att vi kan börja gå på Warth-sidan.
Vi sliter oss upp till kammen och det hela börjar kännas lite obegagligt. Vi inser att vi måste ta oss ner hyfsat raskt. I det här läget orkar vi inte ta kort längre. Nerstigningen är brant och stigen är nästan obefintlig. Det är svinigt jobbigt, lären svider. Vi tar en micropaus i skuggan av en buske. Det är fruktansvärt varmt - solen steker. På den här sidan blåser det inte lika mycket. Till slut tar vi oss ner och kommer in i en kohage. Vi tar oss ner på en väg och tar oss ner till byn Gehren. Planen är att fortsätta till Warth, men det skiter sig. Vi är för trötta för att gå vidare (dessutom på en livligt traffikerad väg) och bussen har vi precis missat.
Vi tar in på närmast Gasthaus som känns ödsligt. Vi duschar länge och går sedan ner till middagen. En tragisk historia med halvfabrikat. Frun i huset ser ut som en ängslig koltrast och kallas efter det för koltrastkvinnan. Den natten sover vi gott! Bästa vandringsdagen hittills!
Vädret var lysande! Soligt och klart. Vårt mål är byn Warth i dalen och sen ska vi försöka att ta oss vidare in i Tyrolen. Vi bestämmer oss för att gå den lite längre sträckan, annars tar bara vandringen 1½ h ner till byn. Vi börjar gå *bild* och inser att den här sträckan inte är lika trafikerad som den andra. Det är småstenigt och stigen/leden är ganska smal. Vi fortsätter längst bergskammen och det är fantastiskt. R. mår inte bra - trolig vätskebrist efter svettig svosäcksnatt. Vi får vila en del.
Det är uuuuunderbart! Kanonväder! Solen skiner, ingen blåst och lite folk! Det var ju så här man trodde att det skulle vara...! Vi tar oss fram ganska långsamt och tillstlut kan vi börja vika av ner mot dalen. Vi tar lunchpaus vid en strid bäck och ett typ härbre och käkar Varma Koppen. Det är fantastiskt! Färgerna är klara, blommorna blommar, hummlor surrar och R lyckas se en hjort på en höjd - som raskt springer iväg.
Vi fortsätter neråt och måste klättra över ett elstängsel. R råkar nudda stängslet och helt plötsligt ligger han helt utslagen på marken! Inga svensk fes-el här inte. Tack och lov skadade han sig inte. Vi fortsätter ner till en cache som vi faktiskt hittar! Vi går vidare - uppåt igen. Helt plötsligt ser jag något som rör sig - ett murmeldjur. Vi står stilla ett tag och spanar på det på långt håll... Kul att se ett.
Vi går vidare sakta sluttande uppåt, uppåt - vi som trodde vi var på väg neråt... Något stämmer inte. Det visar sig att vi måste gå upp mellan två bergskammar för att nå stigen ner till Warth. Av en slump kollar vi på GPS:n och inser att vi står 3 m. från en till cache. Vi är i på Tysklands sydligaste punkt! Det börjar blåsa lite och vi börjar vara trötta. Mitt i allt inser vi att vi har kvar en BRUTAL stigning (över rullsten/rullgrus) för att gå över kammen och komma ner så att vi kan börja gå på Warth-sidan.
Vi sliter oss upp till kammen och det hela börjar kännas lite obegagligt. Vi inser att vi måste ta oss ner hyfsat raskt. I det här läget orkar vi inte ta kort längre. Nerstigningen är brant och stigen är nästan obefintlig. Det är svinigt jobbigt, lären svider. Vi tar en micropaus i skuggan av en buske. Det är fruktansvärt varmt - solen steker. På den här sidan blåser det inte lika mycket. Till slut tar vi oss ner och kommer in i en kohage. Vi tar oss ner på en väg och tar oss ner till byn Gehren. Planen är att fortsätta till Warth, men det skiter sig. Vi är för trötta för att gå vidare (dessutom på en livligt traffikerad väg) och bussen har vi precis missat.
Vi tar in på närmast Gasthaus som känns ödsligt. Vi duschar länge och går sedan ner till middagen. En tragisk historia med halvfabrikat. Frun i huset ser ut som en ängslig koltrast och kallas efter det för koltrastkvinnan. Den natten sover vi gott! Bästa vandringsdagen hittills!
Kommentarer
Trackback
