Vandring dag 6
Solen skiner när vi vaknar! underbart äntligen får vi ta oss härifrån och gissa om vi är sugna efter gårdagens vila. Ner till frukosten. Tanten är inte klar. Det verkar som om hon har försovit sig och vi får sitta i säkert 20 minuter innan hon är klar med alla förberedelser. Frustrerande när man är taggad att komma iväg. Vi betalade (44€), tackade för oss, packade och begav oss snabbt ner till Baad. Luften var härligt fräsch och nytvättad. Promenaden upp till Sabines Bergundhütte gick som en dans i det underbara vädret. Vi kändes oss verkligen utvilade och knatade om flera andra vandarare på väg upp. Väl framme försökte vi hitta en cache som låg precis bredvid Bergundhütte. Tyvärr hade den blivit mugglad.
Vi gick såklart in och hälsade och tackade så mycket! Sabine, business-woman ut i fingerspetsarna! Vi köpte varsinn Apfel-schorle: äppeldricka med kolsyrat vatten och gick ut och satte oss i solen. Härligt! Fullt med folk var det. Ett gäng gubbar hade redan hunnit bli packade! Såklart man gillar att vandra om det innebär: en timmes hyfsat enkel promenad och sedan flera timmars öldrickande och matätande!
Vi försökte bege oss iväg ganska snart då det började blir rejält varmt. På stigen längre fram märktes det tydligt att den inte var lika välbesökt. På sina ställen var det lerigt och sönderregnat. Vi blev omskuttade av en bergsget, nej förlåt fotograf, som uppenbarligen gick i bergen riktgit ofta. Vilken kondis! Han stannade titt som tätt för att ta kort och det blev lite irriterande tillslute med att vi gick om honom, han sprang om oss osv.
Kanske ska berätta lite om leden. Leden gick upp (Bergundtal) mellan två bergstoppar i en brant dal och det var på sina ställen ganska branta stup till vänster. 70m nere i dalen, rann en strid bäck. Här finns en bild upp där vi är på väg mot vårt lunchläger.
R. hade det kämpigt och vi fick pausa några gånger. Han hade som bekant alldeles för tung packning... Det var varmt! Säkert 25 grader på 1600 m höjd. Härligt! Vi stannade för lunch i en underbar lite blomsterbekäldd dal mellan två bergstoppar. En strid bäck rann där och vi lagade mat på vårt Trangia-kök. Ett litet missöde gjorde att jag tappade tamojjen i vattnet. Tursamt hittade vi den igen!
Vi fortsatte vår stigning och nu vart det tugnt! Riktig brant stigning upp till bergskammen. Fina vyer såklart och många blombilder blev det. Väl "uppe" var det en fantastiskt känsla att titta inåt i Österrike igen. Så vackert och en av mina tydligaste bilder på näthinnan. Världen breder ut sig nedanför dig och du inser hur liten du är i världen. Alla borde någongång få se detta och uppleva detta! Kan inte beskrivas, men det är underbart! Vi knatade vidare och pratade med några vandrare på väg ner, vi insåg att klockan började vara ganska mycket så vi försökte knata på. Ännu en brant, men kort uppstigning följde. Jisses, jobbigt.
Vi checkade med kartan och då såg jag att det skulle ligga en liten alpsjö i närheten. Stekheta och turister som vi var bestämde vi oss för att ett dopp i en alpsjö och ett kort på detta vore ju inte helt fel. Jag säger som Homer Simpson *douh*. Alpsjön visade sig vara en liten lergöl... men efter en kort promenad så kom vi faktiskt till den riktiga sjön. Men den inbjöd inte till bad, det såg mest kallt ut. Däremot visade sig nu Widderstein i all sin prakt! Wow. Man känner sig inte stor när man står inför ett sådant mästerverk!
Väl framme vid Widdersteinhütte insåg vi att det var dyrt! 21€ ink. frukost. Ändå var hela alltet bara ett enda stort Madrassenlager... Jaja inga alternativ direkt. Så här i efterhand insåg vi att utan frukost skulle det ha kostat 12€. Kanske värt att släpa med lite frukost alltså. Dessutom var frukosten riktigt värdelös. Vi packade upp våra grejjer och insåg att det inte fanns någon dusch på detta ställe, men däremot världen coolaste tupp! Han ägde världen! efter lite tvätt slog jag till på stort och beställde en maträtt med speck-knödel. Jag beställde visst fel och fick en soppa med knödel som smakade ungefär som kroppkakor. Det var gott! Det var ganska lugnt i hütten med inte så mycket folk. Han fotografen som vi stött på tidigare dök upp något senare än oss. Han hade väl hunnit springa över några andra bergstoppar också... beställde mat, och däckade sedan på en bänk. När maten kom slängde han i sig maten och älgade strax iväg igen. Shit vilken kondis!
Österrikarna beräknar att promenade från Baad tar ca. 3 timmar. Yeah right! För oss tog det fem timmar. Men då hade vi mycket mer packning och tog rejäla pauser. Får en ändå att känna sig riktigt orutinerad!
Vi drack några öl och njöt av vyerna. Fantastiskt! Det blev lite blåsigt efter ett tag så vi gick in och fortsatte mysa i den Gemytlische ölhallen. Efter en härlig dag gick vi till slut till sängs.
Vi gick såklart in och hälsade och tackade så mycket! Sabine, business-woman ut i fingerspetsarna! Vi köpte varsinn Apfel-schorle: äppeldricka med kolsyrat vatten och gick ut och satte oss i solen. Härligt! Fullt med folk var det. Ett gäng gubbar hade redan hunnit bli packade! Såklart man gillar att vandra om det innebär: en timmes hyfsat enkel promenad och sedan flera timmars öldrickande och matätande!
Vi försökte bege oss iväg ganska snart då det började blir rejält varmt. På stigen längre fram märktes det tydligt att den inte var lika välbesökt. På sina ställen var det lerigt och sönderregnat. Vi blev omskuttade av en bergsget, nej förlåt fotograf, som uppenbarligen gick i bergen riktgit ofta. Vilken kondis! Han stannade titt som tätt för att ta kort och det blev lite irriterande tillslute med att vi gick om honom, han sprang om oss osv.
Kanske ska berätta lite om leden. Leden gick upp (Bergundtal) mellan två bergstoppar i en brant dal och det var på sina ställen ganska branta stup till vänster. 70m nere i dalen, rann en strid bäck. Här finns en bild upp där vi är på väg mot vårt lunchläger.
R. hade det kämpigt och vi fick pausa några gånger. Han hade som bekant alldeles för tung packning... Det var varmt! Säkert 25 grader på 1600 m höjd. Härligt! Vi stannade för lunch i en underbar lite blomsterbekäldd dal mellan två bergstoppar. En strid bäck rann där och vi lagade mat på vårt Trangia-kök. Ett litet missöde gjorde att jag tappade tamojjen i vattnet. Tursamt hittade vi den igen!
Vi fortsatte vår stigning och nu vart det tugnt! Riktig brant stigning upp till bergskammen. Fina vyer såklart och många blombilder blev det. Väl "uppe" var det en fantastiskt känsla att titta inåt i Österrike igen. Så vackert och en av mina tydligaste bilder på näthinnan. Världen breder ut sig nedanför dig och du inser hur liten du är i världen. Alla borde någongång få se detta och uppleva detta! Kan inte beskrivas, men det är underbart! Vi knatade vidare och pratade med några vandrare på väg ner, vi insåg att klockan började vara ganska mycket så vi försökte knata på. Ännu en brant, men kort uppstigning följde. Jisses, jobbigt.
Vi checkade med kartan och då såg jag att det skulle ligga en liten alpsjö i närheten. Stekheta och turister som vi var bestämde vi oss för att ett dopp i en alpsjö och ett kort på detta vore ju inte helt fel. Jag säger som Homer Simpson *douh*. Alpsjön visade sig vara en liten lergöl... men efter en kort promenad så kom vi faktiskt till den riktiga sjön. Men den inbjöd inte till bad, det såg mest kallt ut. Däremot visade sig nu Widderstein i all sin prakt! Wow. Man känner sig inte stor när man står inför ett sådant mästerverk!
Väl framme vid Widdersteinhütte insåg vi att det var dyrt! 21€ ink. frukost. Ändå var hela alltet bara ett enda stort Madrassenlager... Jaja inga alternativ direkt. Så här i efterhand insåg vi att utan frukost skulle det ha kostat 12€. Kanske värt att släpa med lite frukost alltså. Dessutom var frukosten riktigt värdelös. Vi packade upp våra grejjer och insåg att det inte fanns någon dusch på detta ställe, men däremot världen coolaste tupp! Han ägde världen! efter lite tvätt slog jag till på stort och beställde en maträtt med speck-knödel. Jag beställde visst fel och fick en soppa med knödel som smakade ungefär som kroppkakor. Det var gott! Det var ganska lugnt i hütten med inte så mycket folk. Han fotografen som vi stött på tidigare dök upp något senare än oss. Han hade väl hunnit springa över några andra bergstoppar också... beställde mat, och däckade sedan på en bänk. När maten kom slängde han i sig maten och älgade strax iväg igen. Shit vilken kondis!
Österrikarna beräknar att promenade från Baad tar ca. 3 timmar. Yeah right! För oss tog det fem timmar. Men då hade vi mycket mer packning och tog rejäla pauser. Får en ändå att känna sig riktigt orutinerad!
Vi drack några öl och njöt av vyerna. Fantastiskt! Det blev lite blåsigt efter ett tag så vi gick in och fortsatte mysa i den Gemytlische ölhallen. Efter en härlig dag gick vi till slut till sängs.
