Vandring i Österrike - dag 2
Efter en god natts sömn steg vi upp och gick ner till frukosten. När vi besökte Köln för några år sedan hade vi lärt oss den tyska seden att går man in i en frukostmatsal så ska det märkas! Vi hälsade därför med ett ljudligt "Guten Morgen" när vi klev in i matsalen. Frukost i andra länder kan ju vara en pina men här verkade det ganska lovande. Den tyska frukosten är ungefär som vår svenska och det verkade även den Österrikiska vara. Olika korvar, ostar, Nutella (så klart) ägg, youghurt, flingar/musli och diverse bröd fanns. Till detta te eller kaffe. Alla slags former av grönsaker lyste med sin frånvaro....
Efter frukost packade vi, checkade ut och begav oss ner på stan till turistbyrån. Vi hade inte planerat någon speciellt rutt utan tänkte bara gå på lokaltips när det gällde vandringen. Väl framme vid turistbyrån kunde vi konstatera att den hade flyttat och vi fick gå längre bort. Det var säkert 28 grader varmt. Väl framme vid turistbyrån kunde vi konstatera att de inte kunde något alls om vandring. Det enda de kunde göra var att ge oss ett ton broschyrer och tipsa om jätteturistiga Pfänder. Det verkar vara någon slags park med diverse djur och vandringsleder. Det som verkade coolt där var att de hade en uppvisning med dresserade örnar. Hur som helst så vill vi längre in i Österrike och beslutade oss för att åka till Bezau. På väg till busstationen gick vi förbi ett apotek (Drogerie) och vi chansade på att man kunde köpa bränsle till trangiaköket där. Vi hade flyt och kunde inhandla 1L Brennstoffe/Brennspiritus, annars hade vi hört att det skulle vara svårt att få tag i... Väl på busstationen konstaterade vi att det var en halvtimme kvar så vi köpte vykort, Bretzels (goda!) och passade på att gå på toa.
På färden mot Bezau passerade vi gamla hus mixat med riktigt moderna hus om vartannat. Blandningen av det traditionella Österrikiska arkitekturen; vitrappade på första våningen, mörkt trä på andra - till det massor med blommor på balkongen som sträcker sig längst ena husväggen och den mer strama minimalistiska, moderna looken med liggande obehandlad träpanel var läckert! Eftersom min förmåga att somna vid färd med bil eller buss slocknade jag ganska snart och missade de hisnande vyerna då de RIKTIGA BERGEN började komma. Vägen var snirklig och det stupade brant både upp och ner.
Väl framme i Bezau (vi höll på att missa att gå av) konstaterade vi att de var en sömnig småstad och att turistbyrån hade lunchstängt. Vi åt lunch precis bredvid (dyrt var det) R åt en sallad och jag åt någon slags pannkaka/crepe fylld med squash (nej, jag förstod inte vad jag beställde!) Luften stod stilla av värme och det var endast 4 gäster till på stället. När vi ätit klart visade det sig att de som satt närmast oss var ett medelålders par som kom från Nderländerna. De började prata med oss och det visade sig att de turistat i Vorarlberg i typ 10 år. Varje sommar - med och utan barn. De protesterade mot att vi skulle upp i bergen vid Bezau utan tipsade oss om att åka till Mellau istället! Sagt och gjort. Efter lunch gick vi in till turistbyrån och skaffade en karta och sedan tog vi bussen till Mellau Bergbana istället! På vägen passerade vi Bezau centrum och det visade sig vara en riktig turistfälla. Massa dyra skidaffären och diverse hotell! Tur att vi åkte!
Nästan framme i Mellau ropar busschaufören: "nästa stopp Mellau Bergbana" så vi klev i godan ro och märker ganska snart att han sagt fel! Vi fick promenera en helt onödig bit upp till bergbanan, lite surt. I alla fall upp med banan (7€/pers) fint väder och otrolig utsikt! Äntligen är vi PÅ Alperna! Väl uppe konstaterar vi att vi åkt upp i ett liftsystem och att det är kor överallt! Dessutom klingar och klongar det hela tiden för korna har alla klockor runt halsen. Utsikten är vidunderlig! Vi börjar vår första vandringsdag. Det är hett och vi dricker massor. Vi inser att vi inte är ensamma här uppe trots att vi börjar gå vid ca. kl 16.00. Vi möter folk mest hela tiden. Efter ett tag pausar vi och byter från sandaler till riktiga vandrarkängor. Det visar sig längre fram vara ett smart drag. Lederna är tydligt skyltade och har tidsangivelser hur lång tid det tar att gå. Vårt mål är Obere Alpen, som verkar vara ett enkelt boende mittemellan topparna Holenke (Kanisfluh) och Klippern. Efter en del stigning uppåt bär det neråt ett tag - vi kommer ut i en dal. Bergen tornar upp sig runt oss - det är mäktigt! Mitt i dalen ligger en bondgård - måste vara ensligt och mörkt här när hösten kommer..?
Vi går vidare, det går uppåt och jag börjar bli trött. Man är ju inte direkt van... ;-) Väl framme vid Obere Alpen så påstår tanten att det är fullt... Vi ser inte en enda kund i närheten, så hon ljög förmodligen! Men de visar sig senare vara riktigt tur. Vi går vidare och passerar nu mellan topparna, äntligen är stigningen slut och vi börjar att gå neråt. Klockan måste vara ca. 18-19 och det börjar blåsa, vi inser att vi måste försöka hitta någon annanstans att sova.... men vi vet inte hur långt det är till nästa och om det finns någon plats där.
Vi går vidare och kommer snart till ett litet bebott hus/bondgård. R går iväg och frågar om man kan sova där (det kan man inte) och det slutar med att han har köpt en halv liter opastöriserad komjölk. Det smakar ko! Vi går vidare ca. 30 minuter och kommer fram till Alpengasthof Edelweiss. Det här var det i särklass mysigaste och mest prisvärda stället under hela veckan. Det visade sig att vi var de enda gästerna och att stället drevs av en familj. De var jättetrevliga och vi pratade en hel del med dem. Hon var från Tyskland och han var Österrikare. Det var betydligt enklare att förstå hennes tyska! De hyrde stället över somrarna och drevs gasthofen annars jobbade de inne i stan. Mannen gav oss en massa bra vandringstips varav vi faktiskt följde flera stycken! Utsikten var fantastisk! Den natten sov vi som stockar!
Efter frukost packade vi, checkade ut och begav oss ner på stan till turistbyrån. Vi hade inte planerat någon speciellt rutt utan tänkte bara gå på lokaltips när det gällde vandringen. Väl framme vid turistbyrån kunde vi konstatera att den hade flyttat och vi fick gå längre bort. Det var säkert 28 grader varmt. Väl framme vid turistbyrån kunde vi konstatera att de inte kunde något alls om vandring. Det enda de kunde göra var att ge oss ett ton broschyrer och tipsa om jätteturistiga Pfänder. Det verkar vara någon slags park med diverse djur och vandringsleder. Det som verkade coolt där var att de hade en uppvisning med dresserade örnar. Hur som helst så vill vi längre in i Österrike och beslutade oss för att åka till Bezau. På väg till busstationen gick vi förbi ett apotek (Drogerie) och vi chansade på att man kunde köpa bränsle till trangiaköket där. Vi hade flyt och kunde inhandla 1L Brennstoffe/Brennspiritus, annars hade vi hört att det skulle vara svårt att få tag i... Väl på busstationen konstaterade vi att det var en halvtimme kvar så vi köpte vykort, Bretzels (goda!) och passade på att gå på toa.
På färden mot Bezau passerade vi gamla hus mixat med riktigt moderna hus om vartannat. Blandningen av det traditionella Österrikiska arkitekturen; vitrappade på första våningen, mörkt trä på andra - till det massor med blommor på balkongen som sträcker sig längst ena husväggen och den mer strama minimalistiska, moderna looken med liggande obehandlad träpanel var läckert! Eftersom min förmåga att somna vid färd med bil eller buss slocknade jag ganska snart och missade de hisnande vyerna då de RIKTIGA BERGEN började komma. Vägen var snirklig och det stupade brant både upp och ner.
Väl framme i Bezau (vi höll på att missa att gå av) konstaterade vi att de var en sömnig småstad och att turistbyrån hade lunchstängt. Vi åt lunch precis bredvid (dyrt var det) R åt en sallad och jag åt någon slags pannkaka/crepe fylld med squash (nej, jag förstod inte vad jag beställde!) Luften stod stilla av värme och det var endast 4 gäster till på stället. När vi ätit klart visade det sig att de som satt närmast oss var ett medelålders par som kom från Nderländerna. De började prata med oss och det visade sig att de turistat i Vorarlberg i typ 10 år. Varje sommar - med och utan barn. De protesterade mot att vi skulle upp i bergen vid Bezau utan tipsade oss om att åka till Mellau istället! Sagt och gjort. Efter lunch gick vi in till turistbyrån och skaffade en karta och sedan tog vi bussen till Mellau Bergbana istället! På vägen passerade vi Bezau centrum och det visade sig vara en riktig turistfälla. Massa dyra skidaffären och diverse hotell! Tur att vi åkte!
Nästan framme i Mellau ropar busschaufören: "nästa stopp Mellau Bergbana" så vi klev i godan ro och märker ganska snart att han sagt fel! Vi fick promenera en helt onödig bit upp till bergbanan, lite surt. I alla fall upp med banan (7€/pers) fint väder och otrolig utsikt! Äntligen är vi PÅ Alperna! Väl uppe konstaterar vi att vi åkt upp i ett liftsystem och att det är kor överallt! Dessutom klingar och klongar det hela tiden för korna har alla klockor runt halsen. Utsikten är vidunderlig! Vi börjar vår första vandringsdag. Det är hett och vi dricker massor. Vi inser att vi inte är ensamma här uppe trots att vi börjar gå vid ca. kl 16.00. Vi möter folk mest hela tiden. Efter ett tag pausar vi och byter från sandaler till riktiga vandrarkängor. Det visar sig längre fram vara ett smart drag. Lederna är tydligt skyltade och har tidsangivelser hur lång tid det tar att gå. Vårt mål är Obere Alpen, som verkar vara ett enkelt boende mittemellan topparna Holenke (Kanisfluh) och Klippern. Efter en del stigning uppåt bär det neråt ett tag - vi kommer ut i en dal. Bergen tornar upp sig runt oss - det är mäktigt! Mitt i dalen ligger en bondgård - måste vara ensligt och mörkt här när hösten kommer..?
Vi går vidare, det går uppåt och jag börjar bli trött. Man är ju inte direkt van... ;-) Väl framme vid Obere Alpen så påstår tanten att det är fullt... Vi ser inte en enda kund i närheten, så hon ljög förmodligen! Men de visar sig senare vara riktigt tur. Vi går vidare och passerar nu mellan topparna, äntligen är stigningen slut och vi börjar att gå neråt. Klockan måste vara ca. 18-19 och det börjar blåsa, vi inser att vi måste försöka hitta någon annanstans att sova.... men vi vet inte hur långt det är till nästa och om det finns någon plats där.
Vi går vidare och kommer snart till ett litet bebott hus/bondgård. R går iväg och frågar om man kan sova där (det kan man inte) och det slutar med att han har köpt en halv liter opastöriserad komjölk. Det smakar ko! Vi går vidare ca. 30 minuter och kommer fram till Alpengasthof Edelweiss. Det här var det i särklass mysigaste och mest prisvärda stället under hela veckan. Det visade sig att vi var de enda gästerna och att stället drevs av en familj. De var jättetrevliga och vi pratade en hel del med dem. Hon var från Tyskland och han var Österrikare. Det var betydligt enklare att förstå hennes tyska! De hyrde stället över somrarna och drevs gasthofen annars jobbade de inne i stan. Mannen gav oss en massa bra vandringstips varav vi faktiskt följde flera stycken! Utsikten var fantastisk! Den natten sov vi som stockar!
Kommentarer
Trackback
