Blomkvinnan

Ojoj, har verkligen inte orkat uppdater här på bloggen på sistone. Jag vet att det var länge sen sist som jag pratade om hur det ser ut på balkongen nu för tiden... Så här kommer en uppdatering!

Rosenbönan - har växt över alla förväntningar! frodig och fin med massor av blommor och nu även med bönskidor. Tvestjärtarna har minskat i antal och de har inte ätit så mycket på plantan nu på sistone.

Mitt ödesträd har efter flytten fått bott i ett solstarkt fönster. Växten har aldrig blommat trots att jag klippt ner den och hållit på och grejjat. I alla fall så i det nya fönstret har den väl inte jättetrivts - har fått solskador på bladen och inte riktigt växt som den borde. Den har ändå börjat klänga sig uppåt gardinen och fönstret och det är ju det jag varit ute efter - för att få lite insynsskydd.

Nu på sistone så tycker jag den har börjat vara lite väl risig så jag gav den lite xtra näring osv. Häromdagen så fick jag en smärre chock när jag skulle vattna! I krukan hade börjat växa någon slags gul jordtäckande svamp som dessutom hade bildat en jättestor fruktkropp! Blomman var dessutom myllrade dessutom av små, små, små kvalsterliknande saker. Jag gav upp försöket med blomman och hivade den i soporna - tar ett skott av svägerskan istället!

Jag misstänker att det är ICA´s blomjord som är boven. Har köpt den en gång förut och den var sämst - lertung och kvävde rötterna.  Gav den en till chans då jag verkligen behövde jord för ett tag sedan, får se om fler blommor stryker med nu då. Ska hålla ögonen öppna!

Någon som vet vad svampen heter?

Det här är en helt sjuk story men den är faktiskt helt sann!

För några veckor sedan var vi och badade på en kommunal badplats i Mälaren. Som vanligt hade vi med oss snorklingsgrejjor. Ca. 20 m från stranden på 3-4m djup hittar R en plastbåt m. utombordare som har sjunkit. Den är helt grön och har legat där ett bra tag. Någon vecka senare bärgar vi båten och åker hem till Svägerskan och Rörmokaren. Vi rengör båten från alger, sand och slem och sen börjar Rörmokaren att leka med motorn. Den har legat i vattnet. Efter inte alltför mycket grejjande, inte ens mekande, så går motorn igång! Vi har nu en fullt fungerande plastbåt på 3,60 och en utombordsmotor på 5.0. Ingen supermotor men den funkar!

Det var stora hål i skrovet så det fixar vi med glasfiber från Biltema, ca-kostnad: 400kr. Svägerskan och Rörmokaren kommer plötsligt ihåg att de hittat ett par åror i en surpöl (!) i skogen förra vintern. Sagt och gjort vi knatar och hämtar årorna (billiga!) och de passar ok, men är lite för långa. Inget en fogsvans inte kan åtgärda. I lördags testade vi att åka med båten (något rank) och det gick ganska bra. Motorn stannar titt som tätt så man lär väl inte åka på en världsomsegling. Vi ska nu anmäla den till polisen och hoppas att ingen saknar den. Då är den vår om 90 dagar!

Vi vaknade till den här utsikten! Vi vara ovanför molnen! Efter frukost bar det iväg och det visade sig senare att väderinformation vi fått skulle stämma.... Nu bar det neråt och det var också jobbigt! Målet var byn Au för att senare ta en buss till Bergbanan som gick upp till mäktiga Diedamskopf. Det var ganska brant och halvvägs tog vi en paus och beundrade utsikten. Från ett skogsparti precis bredvid hörde vi en hjort skälla. Det var då det började regna... Väl nere i Au stod regnet som spön i backen och vi bytte om till regnkläder innan vi gick den sista biten till turistbyrån.

På turistbyrån fanns det välsignade Internet så vi kunde kolla mail och tidningar för att se om det hänt något hemma. Vi använde oss inte av mobiltelefonen utan var helt avklippta från omvärlden under semestern. Ganska skönt! Klara med mailandet tog vi bussen (3 minuter) till Diedamskops bergbana. Framme passade jag på att göra ett toalettbesök med tillhörande torkning (i handdukstorken) av tröja och hår. Skönt! Uppe i bergbanan flög vi in i ett moln, men vi hoppas på att det skulle vara fint på toppen. Tji fick vi! Nu började den värsta vandringen på resan...

Väl uppe på toppen så var det dimma, regn och 7 grader varmt. Klockan var dryg 12.00 när vi började gå, det var svårt att orientera sig i dimman trots skyltar och vägar. När vi hade gått ett tag ca. 15 min. gjorde stigen en mystisk "sväng" upp till vänster, runt ett staket. 1 meter ifrån konstaterade vi att vi var 1 meter ifrån ett stup på ca. 100 meter. Lodrätt ner. Otäckt! Vi insåg att vi gått fel och fick vända om, dessutom insåg vi att vi behövde energi då våra hjärnor inte funkade som de skulle. Vi passerade bergsstationen och fortsatte ihopp om att vi skulle hitta en rastplats. Men nej, vi befann oss på drygt 2000m i ett område som var skidbackar på vintern. Dimman tätnade och regnet tilltog och vi beslöt oss för att ta rast bredvid ett lift fundament. Att göra mat medan händerna är valna och stelfrusna är inte lätt. När dessutom humöret och "the spirit" är i botten är det ännu värre. Maten bestod i alla fall av tortellini med tomatsås - gudamat när man är så trött. Här finns bilder.

När vi höll på att packa ihop, hörde vi plötsligt röster. En österrikisk vandringsgrupp på säkert 30 personer passerar och konstaterar förmodligen att vi "ausländer" är helt slut i huvet. Vi fortsätter och snart viker vår stig av till vänster. Målet är Schwarzwasserhütte ett hütte vi fått rekommenderas av värden på förra stället. Det ska vara lätt vandring dit enligt honom. Regnet och dimman lättar tilllfälligt och vi får begränsat se den magnifika utsikten. Vi är fortfarande besvikna över att vi aldrig fick se utsikten från Diedamskopf som är Bregenzerwalds högsta berg. När vi kommer över en bergkam går vi ner i en dal, där vi inser att stigen är numera 8 stigar varav alla har en smärre fors rinnande i sig. Nu börjar helvetet.

Jag är redan trött till stor del beroende på att vi inte ätit ordentligt - ingen middag igår och väldigt sen lunch idag. Det regnar och jag har inget skydd till ryggsäcken. Vi går och vi går och vi vet inte en om vi går rätt, för leden är otydlig. Vandringen ska ta 3 timmar enligt skyltarna men vi håller på i 4½, det är fruktansvärt tugnt och det finns ingenstans som man kan rasta. Allt är blött och min ryggsäck innehåller numera extrakilon i form av vatten. Vår karta stämmer inte så vi kommer aldrig fram till vad vi tror är en raststuga. Schwarzwasser, bäcken som leden delvis följer är översvämmad och det bara forsar. Väl framme vid en skylt som talar om att vi är på rätt väg, blir vi omgångna av en man med med två 10-åringar och en annan pappa med två små barn i 6-7års åldern. Jag orkar knappt ta mig upp den sista biten upp på en bergskam, men övervinner tröttheten genom att räkna på olika språk, varje steg motsvara en siffar. Ein, zwei, drei, ett två tre, one two three, yksi kaksi.... jag räknar tom på franska som jag inte kan. Det är vidrigt men snart är i framme!

Väl framme, beger sig någora ölstinna herrar iväg! Vi tittar inte avundsjukt på de men längtar efter öl. Vi går in och får det nedslående beskedet att hütten är full! Men, vi har tur, de har precis byggt ett "notlager" dvs nödsängplatser och vi tar tacksamt emot. 11€ exkl. frukost. Stället visar sig ha dusch! Lyckan är gjord och vi duschar efter en stunds väntan för 1€/2 minuter. Dyrt men skönt!

Vi går sen iväg och äter: Wienerschnitzel med pommes och överkokta ärtor, R åt spagetti Bolognese. Det var fullt i "restaurangen" och efter ett tag sätter sig ett tyskt par vid vårt bord. Uli och Kathrin. Vi får bra kontakt och pratar hela kvällen. Det visar sig senare att de kommit senare än oss och bor i samma rum! Vid 21.00 går vi och däckar (i alla fall är det det som är tanken) En av de som passerade oss under vandringen bor också i vårt rum med två barn i 6årsåldern. Han natter dem och går sen iväg. Efter ett tag märker jag att den lilla flickan inte kan sova och ligger och gråter! Jag försöker på taskig tyska prata med henne och det slutar med att jag går iväg med henne och letar efter "Papi". Jag får ställe mig i ett överfullt rum och på taskig tyska fråga om någon sett hennes pappa, ingen har det och ingen hjälper till eller tar över - trots att jag knappt förstår henne. Efter ca. 10 minuter går vi ner till sovsalen igen och jag försöker prata med henne. Nu är naturligtvis allting ännu värre då pappan är borta. Jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på, så vi går och tar på oss lite mer kläder - och då kommer pappan. Han har varit utomhus och druckit öl! Jag får ett tack för hjälpen, men inget mer utbroderande om min (i mitt tycke) heroiska hjälteinsats!

Sömnen är nu förstörd och jag somnar ordentlig först vid 04.00. R snusar förnöjt. Dessutom har jag otroligt ont i magen (wienerschnitzelns fel) och fiser riktiga dräpare. De måste ju ut! Måste påminna er om att rummet är ca. 7M2 stort... God natt!

Efter en god natts sömn steg vi upp och gick ner till frukosten. När vi besökte Köln för några år sedan hade vi lärt oss den tyska seden att går man in i en frukostmatsal så ska det märkas! Vi hälsade därför med ett ljudligt "Guten Morgen" när vi klev in i matsalen. Frukost i andra länder kan ju vara en pina men här verkade det ganska lovande. Den tyska frukosten är ungefär som vår svenska och det verkade även den Österrikiska vara. Olika korvar, ostar, Nutella (så klart) ägg, youghurt, flingar/musli och diverse bröd fanns. Till detta te eller kaffe. Alla slags former av grönsaker lyste med sin frånvaro....

Efter frukost packade vi, checkade ut och begav oss ner på stan till turistbyrån. Vi hade inte planerat någon speciellt rutt utan tänkte bara gå på lokaltips när det gällde vandringen. Väl framme vid turistbyrån kunde vi konstatera att den hade flyttat och vi fick gå längre bort. Det var säkert 28 grader varmt. Väl framme vid turistbyrån kunde vi konstatera att de inte kunde något alls om vandring. Det enda de kunde göra var att ge oss ett ton broschyrer och tipsa om jätteturistiga Pfänder. Det verkar vara någon slags park med diverse djur och vandringsleder. Det som verkade coolt där var att de hade en uppvisning med dresserade örnar. Hur som helst så vill vi längre in i Österrike och beslutade oss för att åka till Bezau. På väg till busstationen gick vi förbi ett apotek (Drogerie) och vi chansade på att man kunde köpa bränsle till trangiaköket där. Vi hade flyt och kunde inhandla 1L Brennstoffe/Brennspiritus, annars hade vi hört att det skulle vara svårt att få tag i... Väl på busstationen konstaterade vi att det var en halvtimme kvar så vi köpte vykort, Bretzels (goda!) och passade på att gå på toa.

På färden mot Bezau passerade vi gamla hus mixat med riktigt moderna hus om vartannat. Blandningen av det traditionella Österrikiska arkitekturen; vitrappade på första våningen, mörkt trä på andra - till det massor med blommor på balkongen som sträcker sig längst ena husväggen och den mer strama minimalistiska, moderna looken med liggande obehandlad träpanel var läckert! Eftersom min förmåga att somna vid färd med bil eller buss slocknade jag ganska snart och missade de hisnande vyerna då de RIKTIGA BERGEN började komma. Vägen var snirklig och det stupade brant både upp och ner.

Väl framme i Bezau (vi höll på att missa att gå av) konstaterade vi att de var en sömnig småstad och att turistbyrån hade lunchstängt. Vi åt lunch precis bredvid (dyrt var det) R åt en sallad och jag åt någon slags pannkaka/crepe fylld med squash (nej, jag förstod inte vad jag beställde!) Luften stod stilla av värme och det var endast 4 gäster till på stället. När vi ätit klart visade det sig att de som satt närmast oss var ett medelålders par som kom från Nderländerna. De började prata med oss och det visade sig att de turistat i Vorarlberg i typ 10 år. Varje sommar - med och utan barn. De protesterade mot att vi skulle upp i bergen vid Bezau utan tipsade oss om att åka till Mellau istället! Sagt och gjort. Efter lunch gick vi in till turistbyrån och skaffade en karta och sedan tog vi bussen till Mellau Bergbana istället! På vägen passerade vi Bezau centrum och det visade sig vara en riktig turistfälla. Massa dyra skidaffären och diverse hotell! Tur att vi åkte!

Nästan framme i Mellau ropar busschaufören: "nästa stopp Mellau Bergbana" så vi klev i godan ro och märker ganska snart att han sagt fel! Vi fick promenera en helt onödig bit upp till bergbanan, lite surt. I alla fall upp med banan (7€/pers) fint väder och otrolig utsikt! Äntligen är vi PÅ Alperna! Väl uppe konstaterar vi att vi åkt upp i ett liftsystem och att det är kor överallt! Dessutom klingar och klongar det hela tiden för korna har alla klockor runt halsen. Utsikten är vidunderlig! Vi börjar vår första vandringsdag. Det är hett och vi dricker massor. Vi inser att vi inte är ensamma här uppe trots att vi börjar gå vid ca. kl 16.00. Vi möter folk mest hela tiden. Efter ett tag pausar vi och byter från sandaler till riktiga vandrarkängor. Det visar sig längre fram vara ett smart drag. Lederna är tydligt skyltade och har tidsangivelser hur lång tid det tar att gå. Vårt mål är Obere Alpen, som verkar vara ett enkelt boende mittemellan topparna Holenke (Kanisfluh) och Klippern. Efter en del stigning uppåt bär det neråt ett tag - vi kommer ut i en dal. Bergen tornar upp sig runt oss - det är mäktigt! Mitt i dalen ligger en bondgård - måste vara ensligt och mörkt här när hösten kommer..?

Vi går vidare, det går uppåt och jag börjar bli trött. Man är ju inte direkt van... ;-) Väl framme vid Obere Alpen så påstår tanten att det är fullt... Vi ser inte en enda kund i närheten, så hon ljög förmodligen! Men de visar sig senare vara riktigt tur. Vi går vidare och passerar nu mellan topparna, äntligen är stigningen slut och vi börjar att gå neråt. Klockan måste vara ca. 18-19 och det börjar blåsa, vi inser att vi måste försöka hitta någon annanstans att sova.... men vi vet inte hur långt det är till nästa och om det finns någon plats där.

Vi går vidare och kommer snart till ett litet bebott hus/bondgård. R går iväg och frågar om man kan sova där (det kan man inte) och det slutar med att han har köpt en halv liter opastöriserad komjölk. Det smakar ko! Vi går vidare ca. 30 minuter och kommer fram till Alpengasthof Edelweiss. Det här var det i särklass mysigaste och mest prisvärda stället under hela veckan. Det visade sig att vi var de enda gästerna och att stället drevs av en familj. De var jättetrevliga och vi pratade en hel del med dem. Hon var från Tyskland och han var Österrikare. Det var betydligt enklare att förstå hennes tyska! De hyrde stället över somrarna och drevs gasthofen annars jobbade de inne i stan. Mannen gav oss en massa bra vandringstips varav vi faktiskt följde flera stycken! Utsikten var fantastisk! Den natten sov vi som stockar!

Vet inte om man kan göra något gott med alla tillsammans men kanske borde man försöka! Hur som helst är de alla älskvärda var för sig. Tomatplantan växer som bara den! Roligt värre, och jag har gödslat med hönsskit. Kanske är det det som gör det? Har toppat plantan så att den ska lägga energin på frukterna istället. Har säkert en 6 grenar med små tomatembryon på och jag hoppas verkligen att alla hinner/orkar mogna...


Numera går jag på kvällarna ut beväpnad med pannlampa, ficklampa och trädgårdssax för att ha ihjäl tvestjärtarna som äter på det mesta. Hade jag inte gjort något så hade det mesta varit borta vid det här laget. Dahlian mådde inte bra efter semstern (djuren ska DÖ!) men nu har den tagit sig och har många knoppar! Vet inte om jag orkar försöka övervintra den... vi får se.

Har börjat med LCHF. Vet inte än vad jag ska tro, men jag mår bra! Inga omställningsbesvär. Jag orkar inte med någon lång förklaring men det går ut på att äta mer fett och protein och mindre kolhydrater. Vill du veta mer så kan du läsa om det här: Kolhydrater i fokus! Får se om det gör något åt mina viktproblem.... har ju försökt det mesta redan.

R och jag delade på första färdiga smulbäret igår! (Glömde ta en bild!) Men det var ju helt fantastiskt gott! Smakade som ett smultron men var stor som en jordgubbe. Nästa år blir det bara smulbär! Så här många bär är i alla fall på G!

Vi flög med Lufthansa till München - inga konstigheter, allt flöt på fint! Dessutom fick vi biljetten för 3000kr t/r för två personer. överkomligt! De serverade en tråkig macka på planet, jag hade räknat med något varmt då vi flög vid lunchtid. Väl framme i München kom bagaget rackarns snabbt, tog typ 12 minuter innan vi hade allt pick och pack. Enligt förslag från folk på Utsidan.se hade vi inhandlat barnvagsnskydd (a´40kr) och täckt våra ryggsäckar men det var helt bortkastade pengar. R hade inte kvar sitt skydd och mitt var helt sönderrivet....

Eftersom det gick så fort med bagaget kunde vi lugnt käka lite på Burger King och sedan tog vi pendeltåget (S-bahn) in till hauptbahnhof. 40 minuter tog det. Direkt bytte vi till tåget mot Bregenz som avgick i tid (som allt i Tyskland!) Det var otroligt varmt och man var rejält klibbig. Det visade sig (naturligtvis!) att jag var tvungen att sitta bredvid en tjock gubbe som liktade svett. Jag lyckades snegla på hans biljett och kunde konstatera att han skulle till Lindau vilket var ca. 10 minuter innan vi skulle gå av. Vi gick istället till restaurangsvagnen där vi drack öl.

Restaurangvagnen såg precis ut som något ur en Agatha Christie-deckare! Läderfåtöljer och träbord. Jättefint. Något dyr öl och mat men så är det ju här hemma också! Servitören var en skämtsam en och drog en massa skämt på tyska. Vi förstod inte alla... :-) Sedan insåg vi att han var nog från Schweiz (tåget gick dit) och därför var han lite svårförståelig. När vi närmade oss Bregenz såg vi hur landskapet förändrades, det blev mer kullar och till slut berg. Väl framme i Bregenz kunde vi konstater att bergen runt om såg höga ut! Vad hade vi gett oss in på? Senare visade sig att de bergen var jättelåga...

Väl framme så var det säkert en 29 grader och vi var svettiga. De första människorna vi möter när vi kliver av tåget är tre typiska tonåring som sitter och röker på perrongen. Tänk att det finns tonåringar här också! ;-) Trots värmen promenerade vi till Gasthof Matt det tog ca. 20min. Vi hade bokat det hemifrån för att vara säkra på att ha någonstans att sova första natten. 40€ per näsa. Väl framme inkvarterade vi oss och begav oss sedan ner till Bodensee för att bada. Vi passerade klostret som ligger centralt i Bregenz, och försökte oss även på att ta en cache. Men det sket sig. Badet vvar underbart! Stranden (? vi hade svårt att hitta den) var väl ingen höjdare, men vatten var säkert 24 grader varmt. Underbart.

Vi fortsatte kvällen med att promenera längs strandpromenaden, ganska snart drog vi oss tillbaka till där vi bodde. Köpte varsin Cola (öl kändes inte lockande....) och gick upp till rummet. Vi däckade ganska snart.